en bit av mitt hjärta...
Skrivandets känsla har inte innfunnit sig på hela hösten och hela vintern. Anledningarna är många. Alla inte lika roliga och mysiga.
Sista delen på året och första månaden på det nya har varit omtumlande. Jag kan inte komma på sist gång så mkt har snurrat i mitt huvud på samma gång. Det är egentligen skrattretande att man kan ha sån otur ibland, eller kalla det dålig karam om du vill, när man försöker ta tag i sitt liv, alla små delar, alla demoner, allt som legat på hyllan å dragit på sig damm, ja då är det naturligtvis något annat som slår en i ansiktet.
Uppmuntrande eller hur?!
För bara några månader trodde jag att mitt förhållande hade nått sin absoluta botten. Mycket bråkande och gråtande resulterade i en paus. Tomhet, besvikelse...
Det var i den stunden jag verkligen förstod att jag hade en av de bästa vännerna jag kan tänka mej, Sara. Jag vet inte vad skulle ha gjort om du inte funits där då. Kanske är det oxå den perioden med dina halmstadbesök som fått mej att öppna mej det där sista och berätta allt för dej, alla demoner, även de jag inte vågat tala om innan. Jag tror verkligen att vi kommer hålla varanddras händer länge till, i glädje, sorg och ilska <3
Hösten fortsatte i samma stuk med mer skit. Min rygg började krångla och ledde till månader av smärta. Sittande, stående, sovandes. Ett troligt diskbrock. Vid 21-års ålder, herregud jag är verkligen gammal i kroppen. 80-år tror jag minst sagt! Så denna glädjande nyhet gör att mitt mål med att jobba på en vårdavdelning på sjukhuset bara kan hoppa ut genom fönstret och försvinna. Det kommer inte hända om jag inte vill riskera att få det igen, om det går över tills dess eller göra det värre igen...
Sååå sommarjobbsförslag någon? Allt är välkomnande ;P
Och det som alltid spökar blir med ens verklighet när murarna av försvarsmekanismer inte längre kan hålla tillbaka allting.
Trots alla bakslag så har jag ändå firat ett av de bästa nyåren, med alla de jag tycker allra mest om. Jag tror mej ha insett att jag har hittat ännu en riktig vän som kommer att stanna här i halmstad. Trodde aldrig jag skulle kunna tycka om någon så mkt på så kort tid som jag tycker om den killen, han är en såå otroligt fin vän må ni tro. Vi har våra upps and downs men i slutändan blir jag alltid lika glad över hans sms och stöttning i vad jag tar mej för. Jag bara hoppas att jag har rätt att han orkar stanna.
Och!! Jag är sambo :D det trodde ni aldrig va? ;) Jag och joakim har rett ut en hel del, kommit på att vi älskar varandra och flyttat ihop i en 2:a i halmstad, så återigen bor jag 3 minuter från HM :D
Jag älskar honom fortfarande min gubbe, min älskling, min prins. Låt oss inte förstöra mer.
//Emma
Sista delen på året och första månaden på det nya har varit omtumlande. Jag kan inte komma på sist gång så mkt har snurrat i mitt huvud på samma gång. Det är egentligen skrattretande att man kan ha sån otur ibland, eller kalla det dålig karam om du vill, när man försöker ta tag i sitt liv, alla små delar, alla demoner, allt som legat på hyllan å dragit på sig damm, ja då är det naturligtvis något annat som slår en i ansiktet.
Uppmuntrande eller hur?!
För bara några månader trodde jag att mitt förhållande hade nått sin absoluta botten. Mycket bråkande och gråtande resulterade i en paus. Tomhet, besvikelse...
Det var i den stunden jag verkligen förstod att jag hade en av de bästa vännerna jag kan tänka mej, Sara. Jag vet inte vad skulle ha gjort om du inte funits där då. Kanske är det oxå den perioden med dina halmstadbesök som fått mej att öppna mej det där sista och berätta allt för dej, alla demoner, även de jag inte vågat tala om innan. Jag tror verkligen att vi kommer hålla varanddras händer länge till, i glädje, sorg och ilska <3
Hösten fortsatte i samma stuk med mer skit. Min rygg började krångla och ledde till månader av smärta. Sittande, stående, sovandes. Ett troligt diskbrock. Vid 21-års ålder, herregud jag är verkligen gammal i kroppen. 80-år tror jag minst sagt! Så denna glädjande nyhet gör att mitt mål med att jobba på en vårdavdelning på sjukhuset bara kan hoppa ut genom fönstret och försvinna. Det kommer inte hända om jag inte vill riskera att få det igen, om det går över tills dess eller göra det värre igen...
Sååå sommarjobbsförslag någon? Allt är välkomnande ;P
Och det som alltid spökar blir med ens verklighet när murarna av försvarsmekanismer inte längre kan hålla tillbaka allting.
Trots alla bakslag så har jag ändå firat ett av de bästa nyåren, med alla de jag tycker allra mest om. Jag tror mej ha insett att jag har hittat ännu en riktig vän som kommer att stanna här i halmstad. Trodde aldrig jag skulle kunna tycka om någon så mkt på så kort tid som jag tycker om den killen, han är en såå otroligt fin vän må ni tro. Vi har våra upps and downs men i slutändan blir jag alltid lika glad över hans sms och stöttning i vad jag tar mej för. Jag bara hoppas att jag har rätt att han orkar stanna.
Och!! Jag är sambo :D det trodde ni aldrig va? ;) Jag och joakim har rett ut en hel del, kommit på att vi älskar varandra och flyttat ihop i en 2:a i halmstad, så återigen bor jag 3 minuter från HM :D
Jag älskar honom fortfarande min gubbe, min älskling, min prins. Låt oss inte förstöra mer.
//Emma
Kommentarer
Trackback
